Rapport från gruppresan till Bukoba

I januari åkte en grupp med 14 härligt nyfikna och glada människor iväg till Bukoba för att besöka Tumaini Children’s Center. Gruppen kommer från olika delar av Västsverige och de flesta känner inte varandra sedan tidigare.

Vi flyger till Kampala i Uganda med mellanlandning i Bryssel. Efter övernattning i närheten av flygplatsen far vi vidare med buss mot Tanzania. På vägen passerar vi ekvatorn och vi börjar successivt inse att vi nu är mitt i Afrika, något vi även rent fysiskt kan känna till följd av de ofta usla vägarna. På kvällen kommer vi fram till Bukoba där vi inkvarterar oss på ELCT hotell vid stranden av Victoriasjön, som blir vår bas under hela resan. Trots att vi är trötta är det ändå svårt att somna på grund av alla nya ljud och intryck.

Efter frukost dagen därpå tar vi oss till mottagningscentret för TCC som bara ligger en kort bit bort. Där möts vi med stor värme av syster Adventina och hennes personal. De ger oss en bred översikt av hela verksamheten, både historiskt och nuläge. De framför även en nyskriven sång till vår ära och sedan blir det en lätt traditionell lunch och möjlighet att se oss om. Vi tar oss sedan uppför det närliggande berget till Kashura, vi åker med buss tack och lov för det är varmt, närmare 30 grader. Kashura är en historisk plats, både för missionen och för TCC. Här ligger en gammal kyrka samt det hus där Debora bodde när hjälpen till gatubarnen startade.

Nästa dag får vi möjlighet att träffa barnen, både i skolan och på rehabiliteringshemmet i Kyakailabwa. Vi får vandra runt i deras odlingar och lära oss om allt som växer och lever, inte minst den komplexa processen att odla vanilj. Under tiden vi gått runt har personalen dukat upp en härlig middag som vi får dela tillsammans med dem och barnen. Det blir sång, uppträdande och dans och även vi får vara med och svänga våra stela och bleka ben. En lång och härlig dag.

På fredag åker vi en tur på landsbygden i Bukobas omgivningar. Vi besöker en naturpark som ger inblick i Tanzanias växt- och djurliv. Efter picknick på stranden till Victoriasjön åker vi vidare till Ntoma. Ntoma är ett hem för föräldralösa småbarn där de får en god omvårdnad den första tiden av sitt liv innan de kan få komma vidare till ett fosterhem. På kvällen blir vi utanför programmet inbjudna av Ditrick, vår chaufför, att komma hem till hans familj. Vi blir varmt välkomnade med mat och dryck och Tabita visar upp de fina tyger som hon säljer. Människorna i Bukoba är så varma och generösa.

Nästa dag blir omtumlande för många av oss. Vi delar upp oss i mindre grupper och åker ut till familjer som bor i Bukobas närhet. Detta är väldigt fattiga familjer som på olika sätt får stöd av TCC. Ofta är det änkor som har svårt att få livet att gå ihop. Stödet kan bestå av att de får hjälp med mat, medicin och kläder, att ta med ett barn till sjukhuset eller att något barn får bo på barnhemmet under en tid. Ibland leder dessa insatser till att det skapas projekt för att till exempel ge familjen ett bättre boende eller större försörjningsmöjligheter. Besöken berör många av oss starkt och viljan att hjälpa är stor.

Senare under dagen vandrar vi genom Bukoba centrum för att uppleva de miljöer där gatubarnen bor. Jovith och Isaac från TCC är med oss och vi får kontakt med några av gatubarnen. De berättar om var de sover och beskriver det otrygga liv de lever. Några av barnen bestämmer sig för att komma till TCC nästa morgon för att få rådgivning om hur de kan förändra sina liv. Så värdefullt!

Söndag är förstås gudstjänstdag i Bukoba. En stor del av den kristna befolkningen går till kyrkan varje söndag, fler kvinnor än män eftersom männen ofta måste arbeta även på söndagarna för att få ihop en inkomst att leva av. Även vi går till kyrkan. Vi besöker den nyöppnade kyrkan i Kyakailabwa, nära rehabiliteringshemmet, och de allra flesta barnen är där. Det är en sann glädje för hjärtat att se alla dessa barn sitta längst fram i kyrkan. Att veta att de på olika sätt varit utsatta och fått en tuff start i livet men att de nu har fått en ny chans.

Vi har en lugn eftermiddag, alla intryck och upplevelser tar på våra krafter. Tyvärr får även några resenärer känningar i magen av den nya bakteriefloran och känner sig lite hängiga. En av oss blir väldigt dålig och får vara kvar hemma ett par dagar, vi lider med honom.

Resan börjar närma sig sitt slut men innan dess ska vi hinna med en längre utflykt. Vi åker utmed Victoriasjön söderut mot Ilemera, en vacker väg med fantastiska vyer. Där ligger yrkesskolan ICCO som utbildar ungdomar inom sömnad och snickeri. Det blir en härlig upplevelse med ett fantastiskt mottagande från alla ungdomar som sjunger och trummar för oss. ICCO drivs med stöd av den svenska föreningen Ge det vidare som under många år gjort ett fantastiskt arbete. Skolan är mycket välskött och ger ungdomarna goda förutsättningar till ett bra liv. Både yrkesmässigt och andligt!

Dags för avsked men först en rejäl avskedsfest! Hela resegruppen och de flesta som arbetar på TCC samlas på Eco Beach. Isaac, som varit en fantastisk tillgång för oss under hela resan, har organiserat och är värd för festen. Vi äter god nyfångad fisk, minglar, njuter av en lokal dansgrupp och blir även uppbjudna till att vara med i dansen. Ett oförglömligt minne som blir en härlig avslutning på dagarna i Bukoba.

En av resenärerna uttryckte sig så här i utvärderingen av resan:

“Att få se och höra dessa människors sång, musik och dans var underbart och de spred en sådan smittande glädje till oss. Jag önskar att jag får med mig denna glädje hem! Jag vill också leva efter Deboras ord: Kristus, tålamod och kärlek i mitt möte med människor.”