För knappt en månad sen var jag i ett soligt och varmt Tanzania, nu har jag varit hemma i ett kallt och vintrigt Sverige ett par veckor och kunnat smälta intrycken av resan. En resa som berörde mig och som jag bär med mig många minnen av. Bara att få komma till ett nytt land, en ny kontinent, var en upplevelse. Den vackra naturen, mycket frodigare och grönare än jag föreställt mig. Victoriasjöns strand. Alla vänliga människor. Men också den stora fattigdom och de svåra förhållanden som många människor lever under är en ny erfarenhet som jag tar med från resan. Många bor i enkla hus, flera i samma rum. Man delar avträde med andra. Maten tillagas fortfarande, år 2025, över öppen eld. Så olikt hur det är här hemma i Sverige. Men samtidigt så likt. Vi bor, vi lever, vi äter, vi arbetar, vi har familjer, vi har skola, vi är människor med drömmar och vi lever alla under samma himmel.
Ett par av de många saker jag bär med i mitt hjärta:
- Den lilla föräldralösa pojken med de stora mörka ögonen och tummen i munnen. Hur kommer hans liv att bli? Och hur hade det blivit om han inte kommit till barnhemmet?
- Äldste sonen i en familj, kanske 17 år gammal, vars dröm var att bli pilot. Jag hoppas att hans dröm en dag ska bli uppfylld!
- Den lille treåringen som hittade ett knä hos ett lite större barn där han kunde vila sitt huvud och sova en stund när gudstjänsten blev för lång. Jag har ett litet barnbarn på tre år, hur olika liv dessa båda barn har, och ändå så lika. De vill leka, de vill utforska livet och de vill båda ha en famn att krypa upp i.
- Flickan som bodde med sin mormor i ett litet lerhus högt uppe på ett berg dit de bara tar sig upp via en oländig stig men med en fantastisk utsikt som många skulle betala mycket för här i Sverige. Förutsättningarna är olika.
Och många, många fler minnen.
Vi har mött flera underbara människor som gör ett fantastiskt arbete med dessa barn som så väl behöver en famn, ett knä att krypa upp i eller en vuxen person som kan lotsa dem ut i vuxenlivet när de inte har föräldrar som finns där för dem. Ett viktigt arbete som Bukobahjälpen stöttar. Jesus sa: Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in. Och han tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem. Mark 10:14-16.
Maria