När det stilla livet plötsligt brusar
Känner du igen känslan? Att livet flyter fram i en jämn, nästan stillastående ström, där det ena året känns precis som det förra, och det före det? Denna känsla kan vara både rogivande och frustrerande, beroende på var man befinner sig i livet och vad man drömmer om.
När jag satte mig ner för att skriva årets sommarhälsning började jag med att reflektera över vad som egentligen hänt med Bukobahjälpen och Tumaini Children’s Center sedan sist. Först tänkte jag: ”Tja, det är väl ungefär samma visa som förra året. Visst, något har blivit bättre, något sämre, men de stora utmaningarna kvarstår.” Men sedan grävde jag djupare, och när jag läste igenom förra årets hälsning slog det mig som en blixt från klar himmel: det händer enormt mycket! Hela tiden! Vi märker det bara inte alltid.
Vad har då hänt under året?
Låt oss ta fyra konkreta exempel från förra årets sommarhälsning, punkter jag bad er att bära med er i era tankar och böner:
Markfrågan på Debora farm: Har vi en slutlig lösning på intrånget på vår mark? Nej, inte än. Ärendet ligger fortfarande hos domstolen. Stiftet i Bukoba är djupt involverat och hyser full tillförsikt att domen kommer att falla till vår fördel. Nu handlar det om att ha tålamod och lita på rättsprocesserna.
Men – mitt i vår väntan ser vi oväntade, positiva effekter av intrånget. Det har väckt en stark medvetenhet och vilja att aktivt ta hand om all vår mark. Vi inhägnar den, övervakar den, och framför allt – vi odlar upp varje kvadratmeter. Detta visar vårt engagemang och säkerställer att marken ger avkastning. Jag är övertygad om att detta besvärliga ärende i slutändan kommer att bära god frukt.
Personalens välmående: Vår personal är helt enkelt fantastisk. De brinner för sitt uppdrag och ser det som så mycket mer än bara ett jobb. Många fungerar till och med som fosterföräldrar åt både ett och två gatubarn. Deras vardag är ofta tuff och pressande, både yrkesmässigt och privat. Livet i Tanzania är sällan enkelt, och behoven är enorma. Men de får verkligen kraft för varje dag och barnens bästa är alltid deras första prioritet, oavsett arbetsuppgift.
Denna vecka har jag haft en uppföljning med TCC:s ledning och jag känner starkt hur målmedvetet de arbetar. De fortsätter att utföra sitt kärnuppdrag – att ta hand om utsatta barn – samtidigt som de aktivt driver det långsiktiga målet att bli mer självförsörjande.
Framsteg i Sverige och Framtidsutsikter
Hemmaplan – Bukobahjälpen i Sverige: Här hemma sjuder det av aktivitet! Det sys, det stickas och det snickras. Tavlor målas och hemsidor skapas, det skickas ut nyhetsbrev och “tiggarbrev”. Vi sprider information om Tumaini Children’s Centre, både på marknader där vi säljer hantverk och till olika grupper som vi bjuds in till. Energin och viljan att stödja TCC är enorm. Gåvorna strömmar in som vi hoppas; antalet fasta månadsgivare ökar stadigt, och vi har även fått flera betydande donationer. Ett stort tack till er alla!
Men vi vill och behöver bli fler som engagerar oss. Därför vill jag varmt rekommendera vår gemenskapsdag den 30 augusti (se separat inbjudan). Kom och tillbringa en avslappnad dag med oss! Vi arbetar tillsammans med olika uppgifter och får samtidigt möjlighet att umgås. Har du ingen specifik uppgift i åtanke men vill bidra? Kom ändå – vi hittar något åt dig!
SIDA-bidraget – En berg- och dalbana: Kommer du ihåg vår oro förra året att SIDA-bidraget skulle upphöra i förtid? Lyckligtvis blev det inte så! Biståndet via Svetan fortsätter under detta år, även om beloppet är något lägre. Vår ekonomi för 2025 är därmed under kontroll. Däremot upphör bidraget från Svetan/SIDA helt från och med 2026.
Men det finns en annan, mycket positiv nyhet gällande SIDA: Reglerna för vilka organisationer som får söka bidrag har ändrats i grunden! Nu kan även mindre organisationer som Bukobahjälpen söka stöd för projekt som ligger inom de svenska biståndsriktlinjerna – redan i år! När vi fick informationen i mars agerade vi direkt. En projektansökan behövde vara inne redan i början av maj. Vi tog ett snabbt styrelsebeslut, fastställde syftet (att skapa förutsättningar för TCC att bli självförsörjande), arbetade fram ansökan tillsammans med personalen i Bukoba, och skickade in den några dagar före deadline. Puh! Nu håller vi tummarna för ett positivt besked i augusti. Det skulle markant öka våra chanser att uppnå långsiktig självförsörjning.
En tacksam återblick – och en bön för framtiden
Från mitt perspektiv känner jag en djup tacksamhet för allt gott som skett under året. Jag riktar denna tacksamhet till Gud och till alla er vänner av Bukobahjälpen och TCC. Tack för att ni delar med er av era gåvor – gåvor som varje dag gör verklig skillnad för de utsatta barnen i Bukoba.
Men är allt en dans på rosor då? Självklart inte. Paradoxalt nog vill jag faktiskt be om er hjälp att tänka och be för samma saker som förra året. Vi önskar fortsatt stöd från SIDA, vi vill att personalen ska orka fortsätta, vi behöver ytterligare fler som delar med sig av sina gåvor, och vi önskar att rättstvisten i Bukoba faller ut till vår fördel. Om ni vill fortsätta bära dessa punkter med er under det kommande året, har jag stor tillit till att vi om ett år kan se tillbaka på ännu ett gott år. Ett år där ännu fler goda ting har skett. Kanske inte alltid exakt som vi tänkt, men kanske ännu bättre?
Glad sommar!
Torbjörn