På bröllop

I slutet av sommaren fick vi en hedrande inbjudan till vigsel mellan Dickson och Derphina. Dickson är ”patron”, d.v.s. husfar, på barnhemmet! Wow, vi skulle få komma på bröllop !

Massor av undringar dök upp i våra hjärnor. Vad ska vi ha på oss?

Hur mycket ska vi bidra med ekonomiskt? Jo, det vet vi att man gör. Att ställa till med bröllop i Tanzania kostar mycket pengar , så gästerna bidrar.

Vad ska vi ge som present?

Svar fick vi från andra i Tumainifamiljen. Man bidrar utifrån hur gott ställt man har, men minst 35000TSh (=150 kr) per person, så dessa pengar överlämnade vi till Dickson i torsdags.

Nu väntade en tvåtimmars gudstjänst med predikan, välkomnande av bruden från romersk- katolska till lutherska kyrkan, vigsel och nattvard. Det mesta likt vår ritual, men mer deltagande i sång och dans.

Efter själva vigselakten, som avslutades med att brudparet fick signera löftena, var det dags för alla att gå fram och gratulera.

Hur serverar man drygt 200 gäster utomhus i regn ?

Upp med några extra presenningar, hjälpas åt att torka stolar…

Cateringfirmans lastbilar körde mellan tre olika platser och efter någon timma hade alla fått sin mat serverad från digra bufféer. Köttgryta, pilau, ris, kyckling, bönor, kokbananer…Ja, den mat som brukar serveras i Tanzania. Vällagat och gott

Lite komiskt var att vid uppvisande av inbjudningskort, fick alla gäster ta emot en röd påse med sex!! flaskor läskedryck.

Festligheterna hölls sedan på den för bröllop smyckade platsen.

Även en kusin till Dickson, som långt tidigare gift sig borgerligt, hade samtidigt sin fest och skulle sedan ha kyrklig vigsel dagen efter.

Värden var en skicklig ”pajas”, som höll igång till %.

De närmaste gjorde entré i olika grupper på röda mattan, varpå olika hyss gjordes för brudparet. Mycket gick ut på att alla fick skänka dem pengar.

Självklart blev det en tävling om vilket tanzaniskt fotbollslag som lyckades inbringa mest pengar. Dicksons lag Simba blev vinnarlaget.

Av bröllopstårtan åt bara brudparet efter att tillsammans ha skurit sin bit. Resten av småtårtorna delades sedan högtidligt ut till föräldrar och andra närstående grupper. Fint!! Även TCC:s personal, som nästan mangrant fanns på plats, fick en.

Ingen fest i Tanzania utan mycket dans ; även en inhyrd grupp framförde traditionella danser, där vi fick haka på.