Efter några dagar här i Bukoba är Maria och jag tillbaka för en ny arbetsperiod. Att återvända hit känns som att komma tillbaka till en andra familj. Till skillnad från vår första resa hit för två år sedan, när vi hade så många frågor och fjärilar i magen, möts vi nu av värme och kärlek från de människor vi har lärt känna. Både vuxna och barn är uttrycker tacksamhet för att vi är tillbaka, och vi känner samma tacksamhet för att få vara här igen. Den här gången stannar vi en månad.
Bukoba har förändrats sedan jag senast var här i januari. Den stora marknaden, som en gång var en labyrint av små träskjul, har rivits och ska ersättas med en modern marknad. Det sägs att detta ska ske inom ett år, men det är troligare att det tar 2–3 år. Denna förändring påverkar många i staden, inklusive oss som hade våra favoritställen för att handla mat och hantverk. För många skapar detta mycket större problem eftersom deras försörjningsmöjligheter försvinner.
Det är som att störa en myrstack – stor aktivitet och förvirring uppstår när alla försöker hitta nya platser att sätta upp sina små bodar. Tyvärr lyckas inte alla och förlorar därmed sin nödvändiga försörjning. Detta påverkar i sin tur gatubarnen, som kunnat överleva genom småjobb här och där. Nu möter de ett mycket tuffare klimat och utsätts för mer våld.
Tumaini Children´s Centers arbete är därför lika viktigt som någonsin. Varje dag möter Jovith, Doris och Goodcelda nya gatubarn och arbetar outtröttligt för att ge dem hopp och en ny riktning i livet. De möter barnen med omsorg och kärlek men också med tydlig och rak kommunikation. Trots att de är få ger de inte upp! De har också bra stöd från de lokala TCC-grupper i Kagera-regionen som byggts upp under många år, vilka kan förmedla kontakt med barnens familjer och släkt så att barnen förhoppningsvis kan återvända hem.
Med ödmjukhet och stor tacksamhet är vi en del av detta viktiga och nödvändiga arbete. Varje dag ger oss nya insikter och erfarenheter som vi tar med oss hem.
Vi är också tacksamma för alla er som följer och stöder arbetet från hemmaplan. Utan er skulle det inte vara möjligt.
Hälsningar,
Torbjörn