I januari var en grupp från Sverige på plats i Bukoba för att lära sig mer om arbetet inom Tumaini Children´s Center och samtidigt uppleva livet, kulturen och naturen i Tanzania.
Det fanns först stora tvivel om det skulle vara möjligt att genomföra resan. Det var länge för få anmälda, men två personer anmälde sig i sista stund så det hindret försvann. Några veckor senare drog valet i Tanzania igång, upplopp inträffade i de större städerna och landet var nedstängt under nästan två veckor. Skulle vi ändå kunna genomföra resan? Ja, landet stabiliserade sig och vi bedömde att det var säkert att åka. Biljetter och visum bokades, men ett nytt orosmoment dök upp. Vi upptäcker att samma dag som vi anländer till Kampala, där vi ska transiteras till Tanzania via en dags bussresa, skall det hållas presidentval i Uganda!
Med den nya erfarenheten från Tanzania blir vi förstås oroade. Vi ger ändå inte upp utan förbereder oss ännu mer. Vi har kontakt med immigrationsmyndigheten och polisen i Uganda. Vi skapar tillsammans med dem en plan för kontinuerlig övervakning och information under vägen. Vi undviker folksamlingar, gör endast kortare stopp, och vår bedömning tillsammans med myndigheterna är att resan ändå är rimligt säker.
Så den 14 januari ger vi oss ändå av från Landvetter. En liten men härlig grupp på åtta personer med deltagare mellan 19 och 83 år. Så hur gick det? Alldeles utmärkt! Vi hade inte någon störning på resan, allt flöt på bra. Tack till Gud och människor!
Här kommer några glimtar från resan:
Första dagen i Bukoba blev vi varmt välkomnade av personalen på mottagningscentret. De berättade inlevelsefullt om de olika insatserna de gör för att ta hand om de barn som lever på gatan, men också hur de arbetar preventivt för att förhindra att de hamnar där. Därefter tog vi oss upp på berget Kashura strax ovanför centret. Pastor Alex tog emot oss och berättade stolt om församlingslivet. Extra roligt för Eva som kommer från Askersund, som är vänförsamling till Kashura. Vi gick förstås även till Deboras hus, den plats där Sr Debora levde och där TCCs verksamhet började en gång, och som nu är boende för volontärer. Leif och Solveig bor där nu och välkomnade oss och berättade lite historia.
Följande dag for vi till Kyakailabwa strax utanför Bukoba. Där ligger Julia och Debora farm och där bor barnen. Vi fick umgås med dem genom lekar, sång, dans och ett nyskapat drama om hur Haya-folket levde för inte så länge sedan. Rutunda, Andrew och Fortunatus visade också gärna sina odlingar och den utökade grisuppfödningen.
De följande dagarna var vi med på gudstjänst i den nyuppförda kyrkan som ligger på gångavstånd från barnhemmet. Vi besökte specialskolan som drivs av TCC, och där introducerade Matilda och Anne-Marie en speciell pappersvikning till stor glädje för barnen.
Under tisdagen blev det en vacker bussresa utefter Victoriasjön. Leif Nordlander var nu tf reseledare (jag använde dagen för projektavstämning med personalen på TCC). Målet för resan var skolan ICCO som ligger i Ilemera, cirka åtta mil söder om Bukoba. ICCO är en yrkesskola för sömnad och snickeri. De tar in nya elever vartannat år och en ny kull hade precis kommit. Gruppen blev som alltid väl mottagen med sång, trummor och dans.
Nästa dag ägnade vi oss åt att uppleva den miljö som TCC verkar inom. Vi besökte först i mindre grupper några av familjerna som TCC stödjer. Vi åkte hem till dem och fick under en kort stund dela deras mycket enkla livsmiljöer och höra deras berättelser. Vi återvände till centrala Bukoba och vandrade runt i de kvarter gatubarnen lever i. Jovith, Isaac och Adventina introducerade oss för många av de barn som de känner så väl. Vi fick en konkret upplevelse av den tuffa miljö som dessa barn lever i, och när de berättar sin livshistoria, som i många fall innehåller övergrepp, anar vi varför de har sökt sig bort från sin hembygd.
Det närmar sig slutet på resan men vi ska också hinna med att lära oss mer om det jordbruk som TCC bedriver för att ge mat och inkomster. Vi åker till Mushasha som ligger en timmes bilresa norr om centrum. Där har TCC en stor odling av majs och Rutunda berättar om de nya planerna för att höja avkastningen genom att etablera en bevattningsanläggning. Han visar även var de ska plantera 2 000 kaffeplantor under februari. Msafiri guidar oss ner till Kagera-floden och visar var de hämtar sitt dricksvatten.På vägen hem blir det ett stopp på kaffefabriken där vi får en guidning, får provsmaka olika kaffeblandningar och köpa med oss kaffe.
Sista dagen i Bukoba är fri från aktiviteter. Några av oss shoppar på marknaden, några vandrar utefter den vackra sandstranden. Kanske reflekterar vi över alla de intryck vi fått med oss, försöker smälta och ta in allt nytt vi upplevt dessa dagar.
Men, innan vi åker hem måste vi ha en rejäl avslutningsfest! Vi vill umgås mer med och säga farväl till alla härliga människor vi lärt känna under resan. Festen är uppe på den vattentank vid mottagningscentret som byggdes för några år sedan. Det är en perfekt plats för en härlig fest med lokal musikgrupp, tal, uppträdanden, dans och musik. Detta blir en härlig punkt för vår tid i Bukoba.
Torbjörn Eliasson, reseledare
