Tillsammans med socialarbetarna och en lokal civilklädd polis gick vi ut kl 04.30 för att se hur barnen sov, och för att försöka få kontakt med dem när de vaknade. Det är hjärtskärande att se dessa unga pojkar ligga tätt sammanflätade för att skydda varandra och hålla värmen. Vad har de att se fram emot? Förhoppningen om att nästa dag få chansen att tjäna lite genom att sälja jordnötter, kokta ägg eller annat som de erbjuds arbete med. En så osäker situation och utsatt. Första gruppen finner vi vid en av stadens gator bakom en låg uppmurad mur precis bredvid gatan. Sr Adventina önskar dem en god morgon och undrar hur de har det. Någon känner hon till, som också har varit på Tumaini Children´s Center.
. 
.
Nästa grupp hittar vi under en container. De har krupit in där och dragit för ett skydd för att inte synas. Men stället är känt för socialarbetarna som samtalar en stund med dem.
Den tredje gruppen hittar vi i ett skjul där de försökt att låsa in sig. Även här känner personalen till några av grabbarna.
Så här kan vi fortsätta att berätta, och det är många barn som bor på gatan i Bukoba. Men socialarbetarna fortsätter sina vandringar och sin kontaktsökande verksamhet för att hjälpa dem bort från gatan. De vill föra dem åter till sina hem, till alternativa boenden eller ho Tumaini Children´s Center. När jag går där fram så samtalar jag med Dixon en ung, lugn och tystlåten man som berättar att ofta själv går ut på morgnarna och kvällarna för att söka kontakt med dem. De brukar ropa välkomnande till honom. Han gör det av egen drivkraft för han har ett så stort hjärta för dessa barn.
STORT TACK TILL ALLA VÅRA SOCIALARBETARE!