I morse läste vi i Johannesevangeliet om hur Jesus ordnar mat för femtusen män plus kvinnor och barn. Det är lätt att läsa detta som en härlig berättelse om Jesu tid på jorden, nästan som en saga. Men så är det ju inte. Detta pågår fortfarande!
I somras skrev Elisabet Sandlund en reflektion över den här texten och beskrev hur maten som delas ut till behövande i St Klara kyrka i Stockholm på något märkligt sätt alltid räcker till för alla som kommer dit.
Samma sak ser vi hända här i Bukoba, dag efter dag. Sockret har varit slut ett tag på barnhemmet. Socker är verkligen inte någon basvara här, men det sätter en liten guldkant på livet.  Så i söndags efter gudstjänsten var det en man som kände att han ville köpa 25 kg socker och skänka det till TCC. Mission completed!
Ett annat exempel: varje söndag får barnen äta ris istället för den vanliga ugalin (majsgröten) som är basfödan. Ris kan inte odlas här i norra Tanzania utan måste köpas in, och pengar är det alltid ont om. Så vad sker när riset börjar ta slut? Jo, Syster Adventina kallar samman alla barnen och så ber de för detta. För alla gillar verkligen ris. Hittills har det alltid, strax efteråt, kommit någon vänlig människa med en säck ris och skänkt till barnen. Mission completed!
Och så det senaste exemplet. Igår när jag var på vårt mottagningscentrum, ropade Adventina på mig och bad att jag skulle komma och hälsa på en man. Han kom från motsvarande fiskeristyrelsen och har som uppgift att övervaka fisket i Viktoriasjön. Det är inte tillåtet att ta iland fisk som väger mindre än 1 kg och igår hade de gjort kontroller och beslagtagit olaglig fångst. Och då är reglerna sådana, tack och lov 🙏, att denna fisk inte ska kastas utan skänkas till behövande. Så igår fick TCC ta emot 35 kg fisk som mat till barnen. Jag fick lasta in korgen med fisk och köra ut till barnhemmet så att den kunde tillagas innan den blev förstörd i värmen. Gissa om det var kalas där igår. Mission completed, igen!
Detta är bara några exempel på Guds ständigt pågående under och omsorg om oss.