Alinda 14 år
Hemresa
Jag har nyss varit hos doktorn i Bukoba tillsammans med en
snäll dam från TCC. Goodcelda är fältassistent och har hjälpt mig nu när jag
har en otäck hosta, som får mig att hosta blod.
Mot detta har jag fått en massa olika mediciner, som ska ta
bort hostan.
Vi blir upphämtade av Sr Adventina, Raymond och två svenska
volontärer, som ska skjutsa hem mig och på samma gång besöka min familj.
Vår familj
Vi bor på landsbygden en timmas bilfärd från Bukoba. Det är
min mamma, jag, min lillebror, 12 år, och mina systrar 6 och 3 år. Jag har två äldre systrar också. Min äldsta syster har bott
på Julia farm i sju år. Nu är hon 22 år, en duktig sångerska som går i
Secondary School. Anitha, som är 15 år, bor på Julia farm och går i fjärde
klass. Mamma är så tacksam för att båda två har fått hjälp till skolgång. Min bror däremot har gått tre år i skolan, men kunde inte
lära sig att vare sig läsa eller skriva. Det är mamma förstås väldigt ledsen
för. Vi andra går inte i skolan. Varifrån skulle vi få pengar
till skoluniform och skolmaterial?
Mamma och pappa
Vår familj har alltid varit väldigt fattig. Det började med
att mamma hade en jobbig uppväxt. Min mormor tog inte ansvar för henne, utan
lät henne bo hos flera olika personer, så hon vet faktiskt inte ens hur gammal
hon är. När hon var ungefär 14 år blev hon gravid och fick min äldsta syster.
Senare träffade hon pappa och fick under årens lopp oss
andra fem syskon. De ägde en ärvd shamba (trädgård), som inte var så bördig, så
pappa sålde den och huset för ungefär ett år sedan.
För pengarna köpte han ny mark, där han byggde vårt hus.
Tyvärr var han inte så förståndig; marken är sank och huset placerade han där
det blir som blötast, när regnet kommer.
Pappa övergav oss
I april övergav pappa oss. Han sa att Gud gett honom ett
uppdrag att gå ut och hela människor, så han gav sig i väg till Uganda. Där fick han inte vara kvar, eftersom han inte hade visum.
Vi vet att han återvände till vårt land, men sedan har vi inte hört något från
honom, så om han lever eller är död, vet vi faktiskt inte. Vi kan inte tro att
Gud ville att pappa skulle överge oss. Sådan är ju inte Gud! Vi har ett foto av honom. När vi tittar på det blir vi så
ledsna över att han inte ville stanna kvar hos oss.
Vårt hem
Nu bor vi alltså i det här enkla huset, som är byggt av
bamburör och lera. Det är ungefär 4X4 meter. Vi har inga möbler. Vi sover på gräs som ligger direkt på
marken. Nej, vi har faktiskt en madrass, som mamma hittat på soptippen. När det
regnar blir det alldeles blött inne i huset och stigen fram till vårt hus blir
som en bäck. Kanske min hosta beror på att jag inte tål att ligga i detta.
Friskt vatten får vi gå lång väg för att hämta. Mamma är duktig på att odla, så vi hjälps åt att odla både
bananer, majs och bönor. Tyvärr är dock gödsel alldeles för dyrt att köpa, så
det växer inte så bra i vår shamba. Ett par hönor har vi fått råd att köpa.
För att få pengar till mat, innan vi själva kan börja skörda,
måste mamma jobba två arbetspass per dag i en grannes shamba. Under sju timmar
tjänar hon 3500 shilling (ca. 17 SEK). Utan pappa är det ju omöjligt för mamma
att försörja oss.
Sr Adventina och Goodcelda, som är så kärleksfulla, ville
under det här besöket undersöka om det finns några släktingar, som skulle kunna
ta hand om något av oss barn. Men tyvärr kan inte varken mormor eller morfar,
för de har gift om sig och vill inte hjälpa oss. Mammas bror är också fattig,
så han kan inte heller hjälpa till. Därför tänker Sr Adventina att hon vill ge
oss majsmjöl, ris, bönor och annan mat någon gång då och då.
Besök igen
Några veckor efter besöket jag nu berättat om, kom de här
människorna från TCC tillbaka till oss. Då var det en gammal, vit man som var
med dem. Några människor hade fått en tanke från Gud: de ville hjälpa vår
familj att få ett bättre hus. Vi blev så glada när de berättade det för oss! De
ska lägga mera jord på golvet och utanför huset, så att inte vattnet kan flyta
in. Sängar med madrasser ska vi få. Två vattentankar ska samla upp vattnet från
taket, så att vi kan använda regnvattnet.
När vi skördat våra bönor, ska det komma sju män, som ska
flytta jord till vårt hus. Det blir skönt att inte behöva vakna i en vattenpöl!
Tänk… om jag kunde få gå i skolan också!!
