Jag blev lurad in i en båt En dag var jag i Mwanza med min vän. Han bad mig köpa vatten nere i hamnen. När jag skulle köpa vatten bad en man mig att komma ombord på båten. Jag gick på båten och var i hans hytt en lång stund och tänkte gå tillbaka, men då var dörren låst. Båten gick till Bukoba, och på morgonen när vi kom fram, frågade jag mannen varför han tvingat med mig. Han sa då: "Du får följa med mig hem till byn och bo hos mig". Jag följde med till byn som heter Kamachumu.
Mannen tvingade mej att stjäla. En dag sa han till mig att gå till ett annat hus och stjäla en get när det var natt. Jag smög dit och drog med mig geten med ett snöre men ägaren till geten hörde mig så jag släppte geten och sprang iväg så att han inte fick tag i mig. När jag berättade för mannen sa han att vi skulle försöka igen en annan dag.
Nästa gång sa ha till mig att stjäla en madrass genom att krypa in genom fönstergallret i ett hus, för jag var så smal. De band ett rep runt magen och firade ner mig. Jag blev rädd och sa att de skulle hjälpa mig ut men jag fick ingen hjälp. Jag lyckades ändå klättra ut och sprang därifrån.
Jag rymde och fick bo på gatan. Ingen ville ta hand om mej! Mannen behandlade mig illa, och jag tyckte att det var fel att stjäla. Jag rymde ifrån mannen och kom till Bukoba augusti 2007. Jag bodde på gatan och det var ett svårt liv. Jag försökte hitta någon som kallade mig min son och som jag kunde kalla mamma och pappa. Jag hittade ingen som ville ta hand om mig. En dag träffade jag en man som tog mig till Tumaini Children´s Center och jag kom dit 7 maj 2009 och bor fortfarande där. Detta är min livshistoria. Amudi Abdu
