Idag fick vi följa med Adventina och Goodzelda på ett hembesök till en familj långt ut på tanzaniska landsbygden. Det blev ett möte som verkligen berörde oss.
I det lilla huset byggt av lera, med plåttak och utan någon dränering, bor mamma Jacinda med fyra barn. Pappan har övergivit sin familj. De sover på marken utan ordentliga madrasser. Barnen är dåligt klädda, smutsiga och de minsta visar tecken på undernäring. De har inte möjlighet att gå till skolan eftersom de inte har råd. Blickarna är sorgsna.
Mamman och barnen har ändå lyckats odla upp den lilla jordbit de har runt huset med majs, kassava, bönor och sötpotatis bl a. Tyvärr går det inte att skörda än så för att få mat (på bordet höll jag på att skriva, men det fanns ju inget bord) så måste mamman arbeta på en granngård så att hon kan köpa mat.
Men mitt i sorgsenheten och bitterheten finns det också en stolthet som skymtar fram. Mamman inser att hon och barnen har usla villkor men gör ändå allt hon förmår för att de skall överleva. Hon blir så tacksam för besöket från Tumaini att hon börjar att gråta.
Tumaini har tidigare hjälpt ett av hennes barn med boende på barnhemmet, och ett annat barn bor där nu. Vi ser verkligen att Tumaini gör skillnad för familjer som dessa!
